– Jag gör samma sak varje gång, tycker jag, men det lever sitt eget liv det här, säger Agneta Sædén om den varma bruna massa som hon omsorgsfullt tempererar på marmorskivan.

Hon vill sprida ckokladkultur


Publicerad: 06. Augusti 2005 02:00




Choklad är kultur. Denna vill Agneta Sædén sprida. Dels genom sin mobila rörelse, som kommer till kunden med kurser och provningar, och från sin fasta punkt – chokladbutiken i Kiviks Esperöd – som öppnade i juni. Det har gått över förväntan, försäljningen är fyrdubblad jämfört med i Vitaby där butiken tidigare var stationerad.

Hon gör praliner varje dag i veckan och säger att hon längtar tills turistsäsongen är över för då kan hon variera sina sysslor lite mer. Nu rinner arbetsdagarna iväg fyllda av produktion och så fort att hon knappt hinner med. Samtidigt är hennes dröm verklighet, så glad är hon.

– Men jag är inte fullfjädrad, tro inte det, säger hon och vänder massan vidare.



Det är 20 grader i tillverkningsrummet. Marmorskivan är kylig och len. Den mörka chokladen, som varit upphettad till 50 grader, ligger uthälld på skivan. Chokladens temperatur ska sänkas till 27 grader. Då har de instabila fettkristallerna smält bort. Agneta vänder och vrider chokladen, som sedan hälls tillbaka i bunken för att blandas med varmare choklad. Målet är att få den rinnande massan 32 grader varm. I den rullas sen pralinerna för att få sitt andra lager.

– I januari är det lågsäsong. Då reser vi till Mexiko, en chokladresa i bönans spår, berättar hon medan hon arbetar.

En självklar resa för den hängivna. I länderna i Centralamerika och norra Syd-amerika har kakaobönan sin ursprungshistoria. Här växer kakaofrukten som är större än vad man tror och vars inre rymmer bönor, fruktens frön ur vilka kakao utvinns för att i första hand drickas. Drickchoklad, som ett födoämne mellan mat och dryck, är den ursprungliga kulturen. I Sverige är vi sedan länge vana vid Maraboukakan och After Eight. Nu pratas det allt oftare kring fikaborden om choklad i ett bredare perspektiv.



– Jag fascineras av det rustika, det enkla som choklad står för, av det historiska arvet av kunskap och kultur sedan 2000 år tillbaka – indianerna, det är de som vet mest om choklad. Och att det smakar gott är naturligtvis en stor del, säger Agneta Sædén, förskolläraren som bland annat var med och startade Sjögårdens förskola i Kristianstad och som haft tusen idéer genom åren men inte tidigare självförtroende nog, eller pengar, att omsätta dem.

– Min bror är ekonom och han säger: lägg ner. Men det kan jag ju inte göra, inte nu när det ser så bra ut.

Det gick inte att driva chokladbutik i Vitaby. Skillnaden är att det går bra i Kiviks Esperöd. Här har hennes företag Lödahus Chokladkultur, som också varit verksamt på Christinehofs slott och i Rinkaby, hittat hem och hyrt in sig hos Kivikås Frukt AB, som säljer frukt och must och som sökte en samarbetspartner.

– Det är precis så här jag ser chokladen på landet, tillsammans med andra genuina hälsosamma produkter.



Butikens förpackningar med choklad där kakaohalten överstiger 70 procent är försedda med hjärtan.

– Choklad är bra för hjärtat, och för minnet, blodkärlen och tänderna. Med ett dagligt intag på 20 till 50 gram kvalitetschoklad får man ett långt och lyckligt liv, säger hon.

Själv äter hon helst ren choklad.

– Praliner kan man bli trött på, men inte på den rena, som bär hundratals smak- och aromämnen i sig.

Termometern visar 32,1 grader. Massan är lämplig som täcke på de väntande pralinerna. Agneta Sædén provar sig fram vad gäller nya fyllningar. Sortimentlistan över praliner ska bli ännu längre. Nu går hon efter eget tycke och smak. För några år sedan åkte hon runt med praliner i bilen till goda vänner. Det hinns inte med i dag. I receptboken förs nogsamma anteckningar. En del recept får stjärnor framför sig, andra frågetecken utifrån det faktum att arbetsmaterialet är levande och tillverkningen ett hantverk.



Österlenhonung, lavendel, Skåneakvavit, Tahitivanilj, hallonpuré. För att bara nämna en bråkdel av fyllningarna. Vad skulle inte passa?

– Svårt att säga... gurka tror jag, säger hon och skrattar.

Birgitta Mattisson

044-18 55 37

birgitta.mattisson@kristianstadsbladet.se

Kuriosa om choklad

Pralin är en chokladdoppad konfektbit med fyllning av till exempel nougat, marsipan, frukt eller likör. Ordet pralin kommer av namnet på den franske marskalken och greven César du Plessis-Praslin, hertig av Choiseul, som levde på 1600-talet och vars kock hittade på godsaken för att behaga sin herre.

1624 ville professor Johan Franciscus Rauch från Wien förbjuda bruket att dricka choklad i klostren, då den ansågs vara alltför hetsande på drifterna.

Under andra världskriget fick de amerikanska soldaterna tre chokladstänger var i sin dagliga ranson, vardera innehållande 600 kcal. Chokladen visade sig utgöra ett viktigt näringstillskott som snabbt kunde intas under strid och har därför använts i USA:s armé sedan dess.

En amerikansk forskargrupp har i en stor studie kommit fram till att 46 gram 70-procentig choklad varje dag gör att blodkärlen lättare expanderar. Det i sin tur minskar risken för hjärtinfarkt. En annan positiv effekt är att mörk choklad hjälper till att sänka kolesterolhalten i blodet.

Choklad motverkar karies. Tanninerna i chokladen motverkar ett enzym som förorsakar karies och fettet hindrar sockret från att fastna i tänderna.

Skådespelerskan Katharine Hepburn bekände att hon var en så kallad chocoholic. Hon kunde sätta i sig ett halvt kilo choklad på en dag och hade som svar på frågan om hemligheten bakom hennes fina vigör vid hög ålder: "A pound of chocolate a day, a healthy regular diet, and plenty of exercise." Källa: http://www.chokladkultur.se/.